Tillbaka i skolan...

Det är inte lätt att vara lärare alltid. Många problem och svårigheter uppstår, utmaningarna är många. KLasserna är stora och det är svårt att tillgodose allas behov, se till att alla mår bra och är trygga i klassen samtidigt som man ska få dem att tillägna sig nya kunskaper pch färdigheter.

För att man överhuvudtaget ska ha möjlighet att undervisa krävs en viss ordning i klassen. Den finns inte alltid. Klassen består av människor. Av barn, eller korta människor som jag tycker är en fin beskrivning, och som i alla grupper så händer det saker. Det blir bråk och konflikter, det blir sårade känslor och oro och ibland kaos.

Som lärare känns det ibland som det mest viktiga att bibehålla eller få en ordning, ett lugn i klassrummet så man kan undervisa det som läroplanen och de lokala kursplanerna säger. Det är då lätt att man bara ser problemen och att det är problem som eleverna äger. Vi har handlingsplaner för vad vi ska göra. Pricksystem, kvarsittning och andra bestraffningar när de inte sköter sig. Ibland fungerar det men ofta inte.

Sällan, för att inte säga aldrig, så hör jag några diskussioner om vad vi, vi som lärare och skola, gör för fel. Vad är det vi gör eller inte gör för att eleverna ska må bättre? Vad beror den eventuella oron på? Hur ser gruppen ut? Vad kan vi göra för att hjälpa dem? Är det inte där vi bör börja? Att börja med oss själva, tillsammans utforska vilka möjligheter vi har för att få ett bättre arbetsklimat och studiero och se till vilka hinder som finns. Fundera på orskerna bakom oönskade beteenden. Vad beror det på att Kalle alltid ljuger, Nisse alltid slåss och Stina alltid pratar rätt ut?

Det är sällan jag hör de diskussionerna. Fokus läggs ner på konsekvenser med en förhoppning om att då är alla problem lösta. Jag menar inte att vi ska låta bli att ha regler eller konsekvenser men att det kanske inte är den enda, enkla lösningen. Vi kanske måste titta lite på oss själva också, vår undervisning och vilka strategier vi kan använda oss av i stället. Att för en stund inte ha fokus på problemen utan se till styrkorna i gruppen och arbeta för andra förväntingar. Både på oss själva och våra elever.